Lifestyle
Börjar sent idag. 14.45. Det snöar och blåser ute. Men det är ljust, så tummen upp för det.
Många har flyttat hemifrån för att studera och är lååångt ifrån familj och vänner. Varför klarar jag inte av det? Känner mig isolerad och ensam. Vilket är rätt mobbat. Haha. Jag tror skulle kännas mycket bättre om jag hade en vän från samma klass. För då kan jag åtminstone få lite hjälp, då jag aldrig vågar frågar läraren om hjälp. Alltså, helt beroende av andra elever. På något sätt är det rätt tråkigt att vakna på morgonen. När jag var hemma under påsken så var det skönt att gå upp. För det fanns andra som redan var uppe. Här är det 24 tyst eller galna grannar som dampar. Haha, vet inte riktigt vad de håller på med. Stampar sönder sig och gör att min lägenhet delvis skakar. Mer möblerna.
Jag tror många upplever väl samma sak. De klarar sig ändå rätt utmärkt. Så frågan är varför jag inte gör det? Är jag en retard? Jag oroar mig för att hoppa av. Tänk om jag skulle bli arbetslös för resten av mitt liv. Inte få chansen att komma in i civilekonomutbildningen. Jag kom in på reservplatsen, vilket var som ett tecken på tur. Kanske. Och nu känns det som att jag bara ger bort den. Borde kämpat men verkar som om jag inte vill mer. Om inte ekonomi det jag vill så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag vill. Pengar. Det är typ allt jag tänker på. Låter inte då ekonomi som den perfekta utbildningen?
Jag är glad över att mina föräldrar var schyssta över att jag ska hoppa av. För dem är utbildning det viktigaste och att man har ett diplom. Nu har jag inte det. Vet att det är rätt viktigt med en färdig utbildning och att jag inte har all tid på mig. Blir ju äldre och äldre. Men, livet känns för kort. Man utbildar sig halva sin ungdom. Alltså, grundskolan och gymnasiet. Så man pluggar hela tiden. Sedan blir det mer utbildning. Mer plugg. När man är klar går man över till jobb. Och då är jobb som utbildning, någon form av sysselsättning. Mina föräldrar är helt utslitna efter jobbet. De kommer hem lagar mat och sedan sover. Samma rutin varje dag.
Jag vill uppleva saker och göra saker som är kul. Jag gillar att tjäna pengar men syftet med pengar är att eventuellt spendera på något man gillar. Jag är orolig över att jag kommer vara för upptagen med att jobba att jag glömmer bort vad jag vill göra eller drömmer om att göra. Det finns egentligen massor jag skulle vilja lära mig och massor av olika saker jag vill göra. Men det verkar inte som att livet riktigt fungerar så. Man väljer en sak och sedan lever vidare på det. Eller jag kanske har helt fel?
Jag har suttit i typ en timme och kollat på olika utbildningar. Då jag har 100% bestämt mig för at hoppa av min nuvarande utbildning. Pengar är allt jag känner till, eller i allafall tror jag att jag känner till. Sedan finns det massa BS(bullshit) som jag är bra på. Just nu läser jag civilekonomprogrammet. Det är intressant men motivation saknas.
Många har flyttat hemifrån för att studera och är lååångt ifrån familj och vänner. Varför klarar jag inte av det? Känner mig isolerad och ensam. Vilket är rätt mobbat. Haha. Jag tror skulle kännas mycket bättre om jag hade en vän från samma klass. För då kan jag åtminstone få lite hjälp, då jag aldrig vågar frågar läraren om hjälp. Alltså, helt beroende av andra elever. På något sätt är det rätt tråkigt att vakna på morgonen. När jag var hemma under påsken så var det skönt att gå upp. För det fanns andra som redan var uppe. Här är det 24 tyst eller galna grannar som dampar. Haha, vet inte riktigt vad de håller på med. Stampar sönder sig och gör att min lägenhet delvis skakar. Mer möblerna.
Jag tror många upplever väl samma sak. De klarar sig ändå rätt utmärkt. Så frågan är varför jag inte gör det? Är jag en retard? Jag oroar mig för att hoppa av. Tänk om jag skulle bli arbetslös för resten av mitt liv. Inte få chansen att komma in i civilekonomutbildningen. Jag kom in på reservplatsen, vilket var som ett tecken på tur. Kanske. Och nu känns det som att jag bara ger bort den. Borde kämpat men verkar som om jag inte vill mer. Om inte ekonomi det jag vill så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag vill. Pengar. Det är typ allt jag tänker på. Låter inte då ekonomi som den perfekta utbildningen?
Jag vill uppleva saker och göra saker som är kul. Jag gillar att tjäna pengar men syftet med pengar är att eventuellt spendera på något man gillar. Jag är orolig över att jag kommer vara för upptagen med att jobba att jag glömmer bort vad jag vill göra eller drömmer om att göra. Det finns egentligen massor jag skulle vilja lära mig och massor av olika saker jag vill göra. Men det verkar inte som att livet riktigt fungerar så. Man väljer en sak och sedan lever vidare på det. Eller jag kanske har helt fel?
Fast ska söka några kurser till hösten. Så kan jag plugga efter sommarlovet om jag inte får ett jobb. Har hittat tre kurser som jag tror att jag skulle vara intresserad över. Har 6 dagar på mig att fundera på saken. Så söker väl snart. Är väldigt intresserad av den kurs jag tänker välja som förstahandsval. Men, måste fråga Marsha vad hon tycker. Jag är nog beroende av att höra vad andra tycker. Lite perspektiv över saker och ting skadar inte.
Kommentarer
Trackback
